AI i skolan: därför är Bokmässan en nyckelplats

Det finns en seg myt i svensk skoldebatt: att forskning och klassrum lever i olika världar, och att teknik—särskilt AI—mest är något som ”kommer sen”. Jag köper inte det. När Skolforskningsinstitutet (tillsammans med andra skolmyndigheter) kliver in på Bokmässan i Göteborg och mötesplatsen Skolgården, händer något viktigt: samtalet om skolan flyttar från policydokument och projektgrupper till en offentlig arena där lärare, skolledare, huvudmän och EdTech-aktörer faktiskt kan prata med varandra.

Det spelar extra stor roll nu, i slutet av 2025. Generativ AI har redan smugit in i elevernas vardag, kommuner pressas av budgetar och lärarbrist, och samtidigt skruvas förväntningarna upp på likvärdighet, studiero och resultat. Här blir Bokmässan inte bara en bokfest—den blir en testyta för hur AI inom utbildning kan kopplas till vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Bokmässan 2025 och Skolgården: där skolan möter verkligheten

Skolgården på Bokmässan är värdefull för att den samlar skolans aktörer på samma plats och samma språk: undervisning, lärande och elevhälsa. Det är lätt att underskatta hur mycket friktion som uppstår när olika delar av skolsystemet pratar förbi varandra—”digitalisering” för en huvudman betyder upphandling och licenser, medan det för en lärare betyder 30 elever, 50 minuter och en trasig projektor.

När Skolforskningsinstitutet deltar tillsammans med övriga skolmyndigheter signalerar det en sak: skolutveckling måste gå att motivera och följa upp. Inte med trendord, utan med resultat, didaktik och konsekvenser.

Vad man faktiskt får ut av att prata med skolmyndigheter på plats

På en mässa vill många “kolla läget”. Men den som jobbar med AI och EdTech i skolan tjänar på att komma med tre konkreta frågor:

1. Vilket undervisningsproblem försöker vi lösa? (t.ex. återkoppling i skrivande, bedömning, differentiering)
2. Vilken evidens finns—och vilken saknas? (forskning, praktiknära erfarenhet, rimlig teori)
3. Hur mäter vi effekten i en svensk skolkontext? (inte bara användningstid eller nöjdhet)

Min erfarenhet är att de bästa diskussionerna börjar när någon vågar säga: “Vi testade detta, men det gav inte bättre lärande—varför?” Det är exakt den typen av samtal Skolgården kan vara en plats för.

Så kopplas skolforskning till AI och EdTech – utan att bli fluff

AI i skolan blir relevant först när den knyts till undervisningens mekanik: mål, uppgifter, återkoppling, progression och stöd. Här fyller Skolforskningsinstitutets roll en funktion: att sammanställa forskning och göra den användbar, så att skolor slipper fatta dyra beslut på magkänsla.

Det betyder inte att forskning alltid ger ett enkelt ”gör så här”. Ofta ger den bättre frågor:

• När hjälper extra återkoppling—och när blir den bara brus?
• Hur påverkas elever med olika förkunskaper?
• Vilka krav ställs på lärarens planering och klassrumsledarskap?

AI och EdTech kan stötta här, men bara om vi accepterar en lite tråkig sanning: teknik förbättrar sällan undervisning av sig själv; den förstärker det som redan finns. En tydlig uppgift med bra kriterier blir ofta bättre med AI-stöd. En otydlig uppgift blir ofta sämre, fast snabbare.

Tre användningsområden där AI ofta gör nytta (om man gör rätt)

1) Formativ återkoppling med tydliga ramar AI kan ge snabb återkoppling på struktur, språk, resonemang eller begreppsanvändning—men den måste styras av lärarens kriterier. Det funkar bäst när:

• läraren ger exempel på kvalitet (modelltexter, nivåskillnader)
• AI får en begränsad roll (t.ex. “ge två förbättringsförslag kopplade till kriterium X”)
• eleven måste motivera vilka ändringar som görs

2) Stöd för differentiering och extra anpassningar AI kan föreslå alternativa förklaringar, nivåanpassade övningar eller fler exempel. Men skolor behöver vara noga med att skilja på:

• förenkling (risk: sänkt kognitiv nivå)
• stöttning (mål oförändrat, vägen tydligare)

3) Lärarens administration och planering Den mest underskattade vinsten är ofta tidsavlastning: utkast till lektionsplanering, mallar, provfrågor som sedan kvalitetssäkras, sammanställningar av elevrespons. Tiden som frigörs måste dock återinvesteras i undervisningen—annars blir det bara mer att göra.

Från mäss-snack till skolnytta: en enkel modell för att testa AI

Det som skiljer lyckade AI-satsningar från misslyckade är att de börjar som små, mätbara prövningar. Inte som kommunövergripande “införanden” där man hoppas att alla ska bli entusiastiska.

Här är en modell jag sett fungera i praktiken, särskilt i svensk kommunal skola:

1) Välj en smal undervisningssituation

Exempel: “Återkoppling på argumenterande text i åk 8 under fyra veckor.”

2) Sätt ett lärandemått som går att följa

Välj 1–2 indikatorer:

• andel elever som når en viss nivå på ett kriterium
• förbättring mellan första och sista textutkast
• antal elever som kan förklara sin revidering (metakognition)

3) Skapa en säker rutin för kvalitet och integritet

Svensk skola måste ta dataskydd på allvar. Gör det konkret:

• vilka data får matas in?
• anonymisering eller pseudonymisering?
• loggning och ansvar?

4) Bestäm “människa i loopen”

Skriv ner vad som alltid kräver lärarbeslut. Exempel:

• betygsunderlag
• bedömning av komplexa resonemang
• känsliga elevärenden

5) Utvärdera och skala försiktigt

Om ni inte kan beskriva vad som blev bättre (eller sämre) ska ni inte skala. Punkt.

Snippet att ta med: AI i skolan ska prövas som undervisningsmetod, inte köpas som kontorsprogram.

Vanliga följdfrågor skolor ställer om AI (och raka svar)

“Kommer AI att ersätta läraren?”

Nej. AI ersätter inte relationen, ledarskapet eller det didaktiska hantverket. Däremot kommer lärare som använder AI smart att få mer tid för det som bara människor gör bra: bygga motivation, skapa studiero och se vad eleven egentligen fastnar på.

“Hur undviker vi fusk och genvägar?”

Ni minskar genvägar genom att designa uppgifter där processen syns:

• muntliga uppföljningar
• skrivloggar och versioner
• krav på källkritik, resonemang och egna exempel

AI påverkar provkulturen. Det går inte att blunda för.

“Vad ska vi kräva av en EdTech-leverantör 2026?”

Tre krav jag tycker borde vara standard:

• transparens: vad gör systemet, vad gör det inte?
• pedagogisk kontroll: läraren kan styra kriterier, nivå och innehåll
• dataskydd och spårbarhet: tydlig hantering av elevdata och användarloggar

Därför är Bokmässan rätt plats för AI-samtalet

Bokmässan samlar idéer, men den samlar också praktik. När Skolforskningsinstitutet finns på plats på Skolgården blir det svårare att sälja in AI som en fristående “lösning” och lättare att prata om AI som en del av undervisningens ekosystem.

Det är också en bra påminnelse om att skolan behöver två saker samtidigt:

• innovation (för att klara nya krav och gamla problem)
• förankring i forskning och uppföljning (för att inte springa åt fel håll)

Om du jobbar som skolledare, utvecklingsledare, huvudman eller i en EdTech-organisation: använd 2026 till att bli bättre på prövning, mätning och didaktiska beslut. Och om du är lärare: kräv verktyg som respekterar din professionalitet, inte verktyg som försöker ersätta den.

Den stora frågan framåt är inte om AI ska in i skolan—den är redan där. Frågan är: vem sätter ramarna, och hur ser vi till att AI faktiskt stärker lärandet?