Solbete med får: AI som gör solparker mer hållbara

113 000 får håller i dag nere vegetationen under solpaneler på 129 000 acres mark i USA (2024). Det är inte en gullig sidogrej. Det är driftstrategi.

Samtidigt byggs solkraft ofta i områden där marken också behövs för lantbruk. Där uppstår friktion: oro för att solparker ”tar” jordbruksmark, missförstånd om markpåverkan och en praktisk fråga som alla projektägare känner igen: hur sköter man marken under panelerna utan att bränna diesel och pengar?

Ett nytt utbildningscenter i North Carolina, där får betar under solpaneler och både ingenjörer och djurägare tränar tillsammans, visar varför agrivoltaik (kombinationen jordbruk + sol) går från idé till vardag. För oss som jobbar med AI inom energi och hållbarhet är det här extra intressant: när djur, mark och elproduktion delar samma yta blir styrning, prognoser och optimering plötsligt en datadriven sport.

Agrivoltaik är inte en kompromiss – det är en driftmodell

Agrivoltaik handlar inte om att ”släppa in lite djur i en solpark”. Det är ett sätt att designa, driva och följa upp solproduktion så att marken fortsätter skapa värde på fler än ett sätt.

I North Carolina har ett universitet startat en träningsanläggning där studenter och branschfolk får jobba hands-on med solrader, montage och underhåll – samtidigt som blivande fårägare och lantbrukare lär sig hur djuren faktiskt beter sig runt kablar, växelriktare och stängsel.

Det viktiga här är inte platsen i sig, utan kompetensbrobygget:

• Solbranschen lär sig vad som krävs för att betesdrift ska fungera säkert.
• Lantbruket får en konkret bild av hur en solpark ser ut och drivs.
• Båda sidor får ett gemensamt språk för risk, ansvar och ekonomi.

Ett agrivoltaikprojekt lyckas inte för att idén är snygg på papper, utan för att driften fungerar tisdag 14:30 när en rad behöver service och flocken står i vägen.

Varför just får?

Får passar ovanligt bra i solparker eftersom de:

• når gräs och låg vegetation utan att skada paneler (om anläggningen är rätt byggd)
• kan minska behovet av mekanisk slåtter
• kan arbeta på ytor där maskiner är svåra att använda, särskilt på kuperad mark

En praktisk tumregel från erfarenheter i USA är att 1 acre solpark ofta kan bära ungefär 1–5 får, beroende på vegetation, säsong och betesstrategi.

Ekonomin: halvera klippningen och kapa driftkrångel

Kärnpoängen med solbete är enkel: markskötsel är en löpande driftkostnad. Traditionell klippning kräver maskiner, personal, bränsle, planering och upprepade insatser. Med får kan klippfrekvensen i många fall minska tydligt – i vissa upplägg ungefär till hälften, vilket nämns av praktiker kopplade till utbildningssatsningen.

Det finns också en trovärdighetsdimension som ofta glöms bort. Om solparken ska vara en symbol för fossilfri energi blir det snabbt märkligt om man samtidigt kör runt med fossilbränsledrivna maskiner varje vecka.

Men är det inte mer jobb med djur?

Ja och nej.

Det är mer komplext än att beställa en klipptjänst. Du måste ha:

• stängsel och rutiner som håller djuren där de ska vara
• vatten och skugga/liggplatser
• plan för sjukdom, rovdjur och tillsyn
• tydliga ansvarsnivåer mellan solparksägare, driftbolag och djurhållare

Men den komplexiteten går att standardisera. Och det är här utbildningsmiljöer gör stor skillnad: de hjälper branschen att flytta solbete från ”speciallösning” till repeterbar process.

Tekniken som gör det praktiskt: bygg solparken för marken, inte tvärtom

En detalj från North Carolina-satsningen är särskilt relevant: montage som kan hantera lutningar utan att plana ut marken.

När solparker byggs på kuperad mark brukar markarbete (schakt/planering) bli både dyrt och naturmässigt känsligt. Ett montagesystem som klarar branta sluttningar och ändå kan spåra solen, med minimal markbearbetning, ger tre direkta effekter:

1. Mindre påverkan på topplager och jordstruktur
2. Bättre förutsättningar för bete eller odling under och mellan rader
3. Färre konflikter med lantbrukets krav på markens långsiktiga produktionsförmåga

Det här är också en svensk diskussion, även om vi har andra markpriser, andra regelverk och annan beteskultur. Principen står sig: designval i solparken avgör hur realistisk agrivoltaik blir i drift.

Där AI kommer in: från ”får som gräsklippare” till optimerat system

Solbete blir riktigt intressant när man slutar se får som en ersättning för klippning och börjar se dem som en del av ett styrt system: mark, djur, energi och underhåll.

AI passar här av ett skäl: det finns många variabler och återkommande beslut.

1) AI för betesplanering och vegetationsprognos

Målet är att hålla vegetationen inom en nivå som minskar brandrisk, skuggning och driftstörningar – men utan att överbeta och tappa markkvalitet.

En praktisk AI-tillämpning är en modell som kombinerar:

• satellit- eller drönardata (vegetationsindex)
• väderprognoser och historik
• marktyp och lutning
• antal djur och betesmönster

Output blir en enkel plan: var ska flocken vara vecka 2–6 och när behöver man flytta den?

Resultatet: färre ”akutinsatser”, jämnare markskötsel och mindre risk för att vegetationen sticker iväg inför exempelvis vårens snabba tillväxt.

2) AI för djurbeteende och riskzoner runt utrustning

En återkommande oro från nya aktörer är hur djur interagerar med:

• kablage

• växelriktare

• nätstationer n Med sensorer (enkla GPS-halsband på ett urval av djur, kameror eller geofencing via virtuella zoner) kan man bygga riskkartor:

• var djuren samlas (slitage/erosion)

• var de försöker ta sig igenom stängsel

• var de söker skugga (kan skapa ”hot spots”)

AI används då för att förutsäga problem innan de blir driftstopp: flytta vattenkärl, justera stängsellinjer, ändra betesrotation.

3) AI i drift: matcha underhållsfönster med beteslogik

Solparker kräver service. Djur kräver kontinuitet.

Ett enkelt men effektivt upplägg är att låta ett planeringssystem optimera:

• planerade underhållsjobb per rad/zon
• elpris- och produktionsprognos (när är det ”billigast” att ha personal på plats?)
• betesrotation och vattenpunkter

Det är här många projekt tappar pengar i onödan, för att varje part optimerar sin egen kalender i stället för helheten.

Social acceptans: kunskap slår konflikt

I North Carolina har man arbetat aktivt med att bemöta missuppfattningar om solparker och jordbruk. En relevant datapunkt från deras kontext är att delstaten är topp 5 i solutbyggnad, och samtidigt används under 1% av jordbruksmarken till sol.

Siffran är lokal, men mekanismen är universell: när människor saknar konkret erfarenhet fylls tomrummet med rykten.

Utbildningscenter där man faktiskt kan stå bredvid panelerna, se hur marken ser ut och hur djuren rör sig, är mer än PR. Det är ett verktyg för att:

• minska motstånd baserat på felaktiga antaganden
• höja kvaliteten i tillståndsdialoger
• skapa lokala jobb som inte kräver att man äger mark

En öppning för nya lantbrukare

En av de starkaste effekterna med solbete är att det kan ge en väg in i lantbruket för personer utan egen mark. Om solparker kan erbjuda långsiktiga betesavtal får djurhållaren en stabil bas att bygga upp besättning och ekonomi kring.

Det är ingen liten sak 2025, när många unga vill arbeta praktiskt och hållbart men fastnar på kapitalkrav och markpriser.

Så kan svenska aktörer testa solbete – utan att gå vilse

Det här är den praktiska startpunkten jag brukar rekommendera när företag vill gå från idé till pilot.

Steg 1: Välj rätt site (inte bara rätt ambition)

Börja med en anläggning som har:

• tydlig zonindelning (lätt att rotera betet)
• rimlig tillgång till vatten
• driftteam som faktiskt vill samarbeta med en djurhållare

Steg 2: Sätt en gemensam drift-KPI

Välj 3–5 mätetal som alla accepterar, till exempel:

• antal klipptillfällen per säsong
• vegetationhöjd i riskzoner
• antal driftstopp kopplade till mark/skötsel
• djurvälfärdsindikatorer (tillsyn, vatten, skador)

Steg 3: Lägg till data successivt

Försök inte instrumentera allt från dag 1. Börja med:

• enkel vegetationskarta (drönare 1 gång/månad eller satellitdata)
• logg över flyttar, underhåll och incidenter

När rutinerna sitter kan du lägga på sensorer och AI-stöd där det ger mest effekt.

Nästa norm: solparker som producerar el och landsbygdsnytta

Agrivoltaik med solbete visar något som ofta saknas i energiomställningen: en konkret modell där lokalsamhället kan vinna på samma yta som producerar el.

För serien AI inom energi och hållbarhet är lärdomen tydlig. AI skapar inte hållbarhet av sig själv, men den gör det möjligt att driva mer komplexa system utan att kostnaderna skenar: optimera markskötsel, förutse underhåll, minska risk och dokumentera effekter så att nästa projekt går snabbare.

Om du ansvarar för en solpark, ett energibolag eller en kommunal planprocess: börja med en liten pilot, gör den mätbar och bygg kompetens på båda sidor. Frågan är inte om el och lantbruk kan samsas.

Frågan är vem som hinner göra det till standard först.