Offentligägd solenergi: så blir små projekt stora

Elpriserna har blivit en strategisk fråga – inte bara en kostnadspost. När budgetar pressas i kommuner, skolor och allmännyttan händer samma sak om och om igen: man vill bygga solel, men projekten blir för små, för krångliga eller för riskfyllda för att prioriteras. Resultatet är att tak som borde producera el fortsätter vara passiva ytor.

Connecticut i USA har gjort något som fler i Sverige borde studera. Deras ”gröna bank” har klivit in som offentlig projektutvecklare för småskaliga solcellsanläggningar – inte bara som någon som delar ut bidrag eller ger lån. De hjälper till med upphandling, avtalsstrukturer, paketering av många små projekt och i vissa fall även ägande. Poängen är enkel: små projekt blir lönsamma när de hanteras som en portfölj.

Det här passar perfekt i vår serie AI inom energi och hållbarhet. För när fler små solcellsanläggningar kopplas på, ökar också behovet av AI-driven prognos, lastbalansering och smart nätoptimering. Offentligägd småskalig solel är inte bara en finansieringsfråga – det är en byggsten i ett decentraliserat energisystem där AI blir dirigenten.

Varför offentligägd småskalig solenergi fungerar

Kärnan: Offentliga aktörer kan få fart på marknader som annars går för långsamt, särskilt där projekten är små, spridda och upplevs som ”administrativt dyra”.

I Connecticut har deras program (Solar MAP+) använt 145 miljoner dollar i kapital för att få ut nära 54 MW solel och förväntas ge 57 miljoner dollar i samlade energikostnadsbesparingar. Det är siffror som sticker ut just för att de handlar om många små anläggningar – på skolor, kommunhus och bostäder.

Det finns tre skäl till att modellen biter:

1. Skala genom portfölj, inte enskilda projekt

   • Ett tak på 67 kW är ofta för litet för att locka bästa villkor och mest intresserade leverantörer.
   • Men 30–80 tak i ett paket blir plötsligt attraktivt.

2. Offentlig kompetens där det normalt saknas

   • Många kommuner saknar tid och specialistkunskap kring upphandling, avtal, arbetsrättsliga upplägg och riskfördelning.
   • När en offentlig ”motor” standardiserar mallar och processer minskar tröskeln dramatiskt.

3. Kapitalet kan återanvändas

   • Intäkter och besparingar kan i praktiken ”återvinnas” för att finansiera fler projekt.
   • Det skapar en långsiktig maskin snarare än ett engångsstöd.

Översatt till svenska förhållanden: det är skillnad på att ha ett investeringsstöd och att ha en aktör som faktiskt ser till att projekten blir byggda.

Case: solceller på skolor – och varför det blir extra effektivt

Snabbaste vägen till stor effekt är ofta K–12-skolor i USA; i Sverige är motsvarigheten grund- och gymnasieskolor. De har stora tak, jämn förbrukning dagtid och långsiktigt ägande.

Connecticut rankar högt nationellt för sol på skolor: delstaten ligger femma i total installerad solkapacitet på skolor och tvåa i andel skolor med sol (enligt en rapport som nämns i källmaterialet). Dessutom hade deras gröna bank varit med och utvecklat 27 % av skolinstallationerna under 2015–2023.

Det intressanta är inte bara solcellerna i sig – utan kedjeeffekten:

• Skolor som börjar med en första portfölj av solprojekt bygger intern kapacitet att ta nästa steg.
• I Manchester, Connecticut, gav flera solinstallationer över kommunala byggnader (inklusive skolor) mer än 100 000 dollar i årliga besparingar och blev en språngbräda mot en verifierad nettonoll-energiskola med bättre klimatskal och geotermi.

Min erfarenhet är att energiprojekt i offentlig sektor ofta dör i ”förstudie-limbo”. När man väl får igenom ett lyckat projekt blir nästa mycket lättare. Connecticut har operationaliserat just den principen.

Från solceller till ”sol + AI”: nästa logiska steg

När skolor och kommunfastigheter får egen produktion kommer nästa fråga snabbt: Hur använder vi elen smartast?

Här blir AI konkret, inte teoretiskt:

• Prognoser för produktion och förbrukning (väder + historik + schema)
• Optimering av egenanvändning: styrning av ventilation, värmepumpar och laddning
• Peak shaving: kapa effekttoppar och sänk abonnemangskostnader
• Felsökning: upptäcka degradering, smutsning eller växelriktarproblem tidigt

Sol på tak är bra. Sol på tak som styrs med data är bättre. Och när anläggningar ägs offentligt finns ett starkare incitament att optimera över tid – inte bara bygga och gå vidare.

Så gör en ”offentlig projektutvecklare” det enklare än marknaden

Kärnan: Modellen löser tre praktiska problem som ofta stoppar småskalig solel.

1) Upphandling och avtal – där projekten ofta fastnar

Connecticut-modellen lägger mycket kraft på ”wraparound services”: dokumentation, upphandlingsstöd, avtalsupplägg och ibland arbetsrättsliga ramar. Det låter byråkratiskt, men det är precis här offentliga projekt faller.

I Sverige ser vi motsvarande friktion i:

• otydliga funktionskrav
• svag datauppföljning i avtal
• osäkerhet kring ansvar mellan fastighetsägare, drift och entreprenör

En offentlig projektutvecklare kan standardisera detta och samtidigt kräva att leverantörer lämnar data som möjliggör AI-analys senare.

2) Kreditrisk och ”för små marginaler”

Privata aktörer väljer rationellt. Om ett skolprojekt sparar pengar men ger låg marginal jämfört med annat de kan göra, hamnar det längre ned i kön.

Offentlig logik är annorlunda: samhällsnytta + långsiktiga besparingar kan väga tyngre än kortsiktig vinst per projekt. Det betyder inte att privata aktörer blir överflödiga – tvärtom. Installatörer, driftbolag och teknikleverantörer behövs fortfarande. Men någon behöver ta rollen som aggregator och göra marknaden större.

3) Portföljstyrning och lärkurva

När 50 projekt drivs på liknande sätt får man:

• lägre transaktionskostnader
• bättre jämförbarhet i anbud
• snabbare lärande (vad funkar, vad funkar inte)
• tydligare nyckeltal per kW, per tak, per skola

Och där kommer AI in igen: portföljdata gör det möjligt att bygga robusta modeller för underhåll, avvikelsedetektion och prognoser.

Vad Sverige kan ta med sig – även utan en ”Green Bank”

Kärnan: Du behöver inte kopiera USA:s struktur för att kopiera deras mekanik.

Här är en praktisk översättning till svenska förutsättningar för kommuner, regioner och offentliga fastighetsägare:

Steg 1: Behandla sol som en portfölj (inte ett projekt)

• Inventera alla lämpliga tak i ett bestånd: skolor, sporthallar, omsorgsboenden, kontor.
• Sätt ett portföljmål (t.ex. 5–20 MW över 24 månader).
• Upphandla i paket med optioner, så leverantörer kan planera resurser.

Steg 2: Bygg in datakrav från start

Om målet är smarta elnät och AI-optimering behöver du datagrunden.

Krav som ofta ger stor effekt:

• mätvärden på 5–15 min upplösning för produktion och förbrukning
• API-åtkomst eller exportformat som driftteam kan använda
• tydliga SLA:er för driftsdata, larm och åtgärdstider
• standardiserade taggar för anläggningskomponenter

Steg 3: Kombinera med flexibilitet – där lönsamheten ökar

Solceller blir ännu bättre när de kopplas till åtgärder som påverkar effekt och last:

• värmepumpar och smart styrning
• batterier där effekttariffer eller kritiska laster motiverar det
• laddinfrastruktur med lastbalansering
• mikro-nät för robusthet (t.ex. skolor som värmestugor vid avbrott)

Steg 4: Räkna på ”affordability”, inte bara återbetalningstid

Connecticut-budskapet är tydligt: offentlig sol kan vara en del av en pris- och trygghetsagenda.

Ett bättre beslutsunderlag än enbart payback:

• livscykelkostnad (LCC)
• effektkostnad över året (inte bara kWh)
• riskjusterat scenario för elpris och tariff
• klimatnytta och lokal resiliens

Vanliga frågor jag får (och raka svar)

”Tränger offentlig projektutveckling undan privata aktörer?”

Nej, den breddar marknaden när projekten annars inte blir av. Installations- och driftmarknaden växer när fler tak faktiskt byggs.

”Är offentligt ägande alltid bäst?”

Inte alltid. Men det är ofta bäst när projekten är små, splittrade och där transaktionskostnaderna äter upp kalkylen. Offentlig roll som samordnare och portföljbyggare är ofta det viktigaste.

”Var passar AI in – är det inte bara en energifråga?”

AI blir värdefull när volymen av anläggningar växer. Då kan du prognostisera, optimera och upptäcka fel i stor skala. Utan data och portfölj tänker man för smått.

Nästa steg: bygg tak som producerar – och system som tänker

Offentligägd småskalig solenergi är en praktisk idé med stor spridningspotential: den sänker kostnader, gör fler projekt byggbara och skapar en portfölj av resurser som går att styra smartare. Connecticut visar att ”för små projekt” oftast betyder ”fel genomförandemodell”, inte att solcellerna är problemet.

För dig som jobbar med energi, fastigheter eller hållbarhet i Sverige är den viktigaste lärdomen den här: när du standardiserar och paketerar projekten kan du också standardisera datan – och då blir AI inom energi och hållbarhet ett verkligt verktyg, inte en powerpoint.

Om offentliga tak blir en aktiv del av energisystemet, vilken funktion vill du att de ska ha om tre år: billigare el, lägre effekttoppar, ö-drift vid avbrott – eller allt på en gång?