Naturlig vätgas: så hittar vi ren energi under marken

Vätgasmarknaden rör sig mot en biljon dollar fram till 2050. Samtidigt kommer en obekväm siffra och spökar: dagens vätgasproduktion från fossila råvaror ger upphov till utsläpp som motsvarar 2,4 % av världens CO₂. Det här är en av de där motsägelserna som klimatstrategier ofta fastnar i – en ”ren” energibärare som fortfarande till stor del görs på smutsiga sätt.

Det är därför forskningen om naturlig vätgas (ibland kallad geologisk eller vit vätgas) har fått nytt syre. I en översiktsstudie publicerad 2025 beskriver forskare vid bland annat University of Oxford vilka geologiska ingredienser som krävs för att vätgas som bildas i jordskorpan faktiskt ska samlas i utvinningsbara mängder. Poängen är enkel: vätgas har producerats i enorma mängder under geologisk tid – men den måste bildas, flytta sig, fångas och överleva.

Och här blir kopplingen till vår serie ”AI inom energi och hållbarhet” tydlig: om naturen redan gjort en del av jobbet kan AI hjälpa oss att hitta rätt platser, minska risken i prospektering och planera hur vätgasen integreras i smarta elnät, industriell omställning och energilagring.

Vad är naturlig vätgas – och varför bryr sig industrin?

Naturlig vätgas är vätgas som bildas av geologiska processer i jordskorpan och kan ansamlas i reservoarer på liknande sätt som naturgas. Den stora skillnaden är att vätgasen inte behöver tillverkas via fossil reformering eller elektrolys – den kan i bästa fall hämtas med mycket låga direkta utsläpp.

Det här spelar roll av två skäl:

1. Skalan. Efterfrågan på vätgas väntas öka från 90 miljoner ton (2022) till omkring 540 miljoner ton (2050). Det är en sexdubbling.
2. Kostnad och tempo. Grön vätgas (elektrolys med förnybar el) växer snabbt men är fortfarande beroende av billig el, nätkapacitet och stora investeringar. Blå vätgas (fossil + koldioxidinfångning) är tekniskt möjlig men förblir kontroversiell och komplex.

Naturlig vätgas är alltså inte ”ersättaren” till allt annat – men kan bli ett tredje ben som gör försörjningen robustare. Särskilt för Europa, där energisäkerhet och prisstabilitet har seglat upp som hårda krav efter de senaste årens marknadsoro.

Receptet som avgör om vätgasen går att hitta

Huvudbudskapet från forskningen är att en fungerande vätgasresurs kräver ett helt system – inte bara en källa. Forskarna jämför det med att baka en sufflé: en ingrediens fel, och allt faller.

Ingrediens 1: Tillräcklig produktion av vätgas

Vätgas kan bildas när vatten reagerar med vissa mineral i berggrunden, bland annat i ultramafiska och mafiska bergarter (processer kopplade till exempelvis serpentinisering). Det kan också uppstå genom andra reaktioner i jordskorpan över lång tid.

Studien lyfter en slående uppskattning: under den senaste miljarden åren har jordens kontinentala skorpa producerat tillräckligt med vätgas för att kunna försörja mänsklighetens energibehov i minst 170 000 år. Det betyder inte att allt är åtkomligt – men det säger att ”råvaran” inte är den begränsande faktorn.

Ingrediens 2: Migration – vätgasen måste kunna röra sig

Producerad vätgas måste kunna ta sig från källberget till en plats där den kan samlas. Spricksystem, förkastningar, porösa lager och tryckskillnader avgör om gasen fastnar lokalt eller kan transporteras till en fälla.

Det här är en punkt där många gör misstag i diskussionen: man tänker ”om det bildas vätgas där nere så finns det vätgas där nere”. I praktiken är geologi mer som VVS än som ett bankvalv. Det handlar om flöden, läckage och barriärer.

Ingrediens 3: En fälla och en tätning (reservoir + seal)

För att få en ekonomisk ansamling krävs en reservoar som kan hålla gasen och en tätning som hindrar den från att läcka ut. Det är samma princip som för naturgasfyndigheter, men vätgas är en liten molekyl som lättare kan diffundera och läcka.

Konsekvensen: vissa klassiska ”fällor” fungerar, andra inte. Prospektering måste vara mer selektiv och baserad på processförståelse.

Ingrediens 4: Skydd mot ”förstörare” – särskilt mikrober

En konkret detalj forskarna lyfter är att mikroorganismer under jord gärna ”äter” vätgas. Därför är det inte bara geometri och tryck som räknas, utan även geokemi och biologi.

En praktisk tumregel: en vätgasfälla som kommunicerar med miljöer rika på mikrobiellt liv riskerar att tappa sin resurs över tid.

Det gör geologisk vätgas prospektering mer tvärvetenskaplig än många tror – och öppnar för datadrivna metoder.

Var kan naturlig vätgas finnas – och vilka myter bör bort?

De mest spekulativa idéerna handlar ofta om vätgas från manteln. Den nya syntesen är tydlig: sådana källor är inte realistiska som utvinningsbara resurser.

I stället pekar forskarna ut att kompletta ”vätgassystem” kan uppstå i vanliga miljöer i jordskorpan, både relativt unga (miljoner till tiotals miljoner år) och mycket gamla (hundratals miljoner år). Det viktiga är kombinationen av ingredienser – inte att platsen låter exotisk.

För beslutsfattare och energibolag är detta goda nyheter: potentialen är global, vilket minskar risken att naturlig vätgas blir en nisch för ett fåtal länder.

Där AI faktiskt gör skillnad: från gissning till prospekteringsprecision

AI är starkt när problemet är komplext, datatungt och fullt av osäkerheter – exakt som geologisk prospektering. Jag har sett många energiprojekt där man överskattar AI i drift men underskattar AI i planering. Vätgasprospektering är ett skolboksexempel på när planeringen kan bli bättre.

AI för att hitta sannolika vätgassystem

Här är tre AI-tillämpningar som är direkt relevanta:

1. Prediktiva kartor (prospectivity mapping)

   • Kombinera geologiska kartor, gravimetri, magnetik, seismik, brunnsdata och geokemiska mätningar.
   • Träna modeller som rankar områden efter sannolikhet för ”komplett system”: källa + migration + fälla + tätning + låg mikrobiell konsumtion.

2. Bayesianska modeller för osäkerhet och risk

   • Prospektering är ett investeringsbeslut under osäkerhet.
   • Bayesianska metoder kan ge en tydlig bild av vilka antaganden som driver risken, och var mer data ger störst effekt.

3. AI-stödd geokemisk tolkning

   • Mätningar av gaser (t.ex. vätgas, helium, metan) och isotopsignaturer kan indikera processer och ursprung.
   • Maskininlärning kan gruppera mönster som är svåra att se manuellt, särskilt när data kommer från många källor och tidpunkter.

AI för att koppla vätgasfynd till energisystemet

Att hitta gasen är bara halva jobbet. Den andra halvan är att använda den på rätt sätt:

• Smart planering av elektrolys och mix: Naturlig vätgas kan minska behovet av elektrolys vissa timmar. AI-baserad optimering kan välja när el ska gå till vätgasproduktion och när vätgas ska tas från lagring/fält.
• Prognoser i smarta elnät: Med bättre last- och prisprognoser kan vätgas användas som buffert för nätet, särskilt i system med hög andel vindkraft.
• Industriell integrering: Stål, kemi och raffinaderier kräver stabila flöden. AI kan optimera logistik, lagring och leveranskontrakt för att minska toppkostnader.

Praktiskt: så kan företag och kommuner börja utan att chansa

Det smartaste första steget är inte att borra – utan att bygga en beslutsgrund som håller för styrelserummet. Här är en enkel arbetsgång jag tycker fler borde använda:

1. Definiera användningsfall

   • Är målet att sänka utsläpp i industriprocesser, säkra energitillgång regionalt eller skapa en ny intäkt?

2. Bygg en datainventering

   • Vilka geodata finns redan (myndigheter, historiska borrhål, geofysik)?
   • Vilka energidata behövs (nätbegränsningar, lastprofiler, prisdata)?

3. Gör en ”prospekteringsscreening” med AI

   • Rangordna områden och identifiera vilka få variabler som dominerar osäkerheten.

4. Planera mätkampanj i liten skala

   • Mät där det gör mest nytta, inte där det är lättast.

5. Simulera systemeffekt

   • Modellera hur en potentiell vätgastillgång påverkar elnät, industribehov och utsläpp. Det är ofta här affärscaset vinner eller faller.

Varför detta passar vintern 2025: energisäkerhet är tillbaka på agendan

December 2025 präglas av två parallella verkligheter: många organisationer har höga klimatmål, men de styrs i praktiken av elpriser, nätkapacitet och leveransrisk. Naturlig vätgas är intressant just för att den kan bli en lokal eller regional resurs som minskar importberoende och gör planeringen mindre skör.

Jag tror inte att naturlig vätgas blir en snabb fix. Men jag tror att den kan bli ett av de få alternativen som samtidigt adresserar utsläpp, kostnad och försörjningstrygghet – särskilt om vi gör hemläxan med data och systemintegration.

Det som händer nu är att forskningen börjar ge ett repeterbart recept. Nästa steg är att industrin tar fram repeterbara arbetsflöden – och där är AI, ärligt talat, mer än en trend. Det är ett sätt att göra prospektering och energiplanering mindre baserad på magkänsla.

Om du arbetar med energi, industri eller kommunal planering: vilka data saknar ni för att kunna bedöma naturlig vätgas som ett realistiskt spår – och vad skulle hända om ni faktiskt prioriterade att ta fram dem under 2026?