Energisäkerhet: därför stärker nettonoll de flesta länder

19% lägre handelsrelaterad risk – även om vi byter olja mot litium. Det är en av de mest konkreta slutsatserna från en ny forskningsgenomgång som jämför 1 092 vägar till nettonollutsläpp till 2060. Budskapet går rakt emot en seg myt i energidebatten: att elektrifiering och förnybart automatiskt gör oss mer sårbara för import av kritiska mineraler.

Här är grejen: fossila bränslen är inte bara ett klimatproblem – de är ett säkerhetsproblem. När energisystemet bygger på importerad olja och gas blir energiförsörjningen en fråga om geopolitik, fraktleder, sanktioner och konflikter. När systemet i stället bygger på sol, vind, batterier och smarta elnät flyttar sårbarheterna – men de blir i många fall mindre och mer hanterbara.

I den här delen av vår serie AI inom energi och hållbarhet kopplar jag forskningsresultaten till vad som faktiskt krävs i praktiken: AI för prognoser, flexibilitet, smart nätstyrning, materialeffektivitet och robusta leverantörskedjor. För nettonoll är inte bara en teknisk omställning – det är ett optimeringsproblem i stor skala.

Nettonoll kan minska handelsrisker – trots mineralberoende

Svar först: Ja, beroendet av kritiska mineraler ökar i ett nettonollsystem – men för de flesta länder väger minskat fossilberoende tyngre, vilket ger bättre energisäkerhet totalt.

Studien analyserar handelsrelaterade risker i energisystemet (transport, el och helhet) genom att väga in:

• hur stora inhemska reserver länder har
• hur stor del av behovet som täcks av import
• importens ekonomiska värde
• hur koncentrerad marknaden är (få leverantörer = högre risk)

Resultatet är tydligt:

• Om länder behåller dagens handelsnätverk minskar riskerna i snitt med 19% i nettonollscenarier.
• Om länder breddar sina nätverk och kan handla med alla resursägare kan riskerna minska med ungefär 50% i snitt.

Varför? För att fossil energi är ett kontinuerligt flöde som måste köpas och transporteras varje dag, året om. Kritiska mineraler är i högre grad kopplade till investeringar (byggfasen): när vindparken, elnätet eller batteriet väl är på plats minskar det löpande importbehovet per producerad kWh.

Myten som behöver dö: ”Vi byter bara ett beroende mot ett annat”

Beroenden är inte likadana. Oljemarknaden är global, prisdriven och känslig för störningar. Mineralmarknader är också känsliga, men riskbilden går att hantera bättre genom:

• diversifiering av leverantörer
• återvinning och cirkulära flöden
• design som kräver mindre material
• lagerhållning och kontraktsstrategier

Det är också här AI blir praktiskt relevant: inte som en buzzword, utan som verktyg för att minska både material- och importbehov.

Geopolitiken flyttar söderut – och det kräver en ny strategi

Svar först: I ett nettonollsystem blir råvaror som litium, nickel, kobolt, koppar och sällsynta jordartsmetaller strategiska. Reserverna är mer koncentrerade till delar av det globala syd, vilket ritar om energipolitiken.

Forskningen pekar på att olje- och gasrika länder (exempelvis Ryssland och Saudiarabien) hör till minoriteten som kan få sämre energisäkerhet i nettonollscenarier. Det är logiskt: deras styrka har varit export av fossila flöden. När världen minskar efterfrågan minskar deras geopolitiska hävstång.

För importberoende länder är det ofta motsatt. När transport elektrifieras och elproduktion flyttas till inhemska resurser (vind, sol, bioenergi, vattenkraft) minskar exponeringen mot oljeimport.

Sverige och Norden: starkt utgångsläge, men inte immunitet

Sverige har redan en hög andel fossilfri elproduktion. Men energisäkerhet framåt handlar mer om:

• effekttoppar vintertid
• nätkapacitet (flaskhalsar mellan elområden)
• tillgång till komponenter (transformatorer, kablar, kraftelektronik)
• batterikapacitet och flexibilitet när industrin elektrifieras

Det är lätt att fastna i ”hur mycket el producerar vi per år?”. Den verkliga frågan är oftare: har vi rätt effekt på rätt plats vid rätt tid?

AI gör energisäkerhet mätbar – och styrbar

Svar först: AI kan förstärka energisäkerhetsvinsterna av nettonoll genom bättre prognoser, smartare styrning och effektivare användning av både el och material.

När energisystemet blir mer elektrifierat och mer väderberoende (vind/sol) ökar behovet av precision. Det är här många företag och energibolag får problem: de investerar i teknik, men underskattar styrningen.

1) Prognoser som minskar behovet av ”extra allt”

Bättre prognoser för last, produktion och priser minskar behovet av dyr reservkapacitet och onödiga nätinvesteringar.

AI-baserade prognosmodeller kan kombinera:

• väderdata (lokal vind/sol)
• historiska lastkurvor
• industriprocessdata (planerad produktion)
• marknadsdata (spot/termin)

Effekten blir ofta samma sak ur ett säkerhetsperspektiv: mindre sårbarhet. När systemet kan planera bättre blir det mindre känsligt för störningar.

2) Smarta elnät och flexibilitet: säkerhet i realtid

Ett robust energisystem 2025–2035 byggs inte bara med mer produktion, utan med mer flexibilitet:

• laststyrning (demand response)
• batterier och termisk lagring
• smart laddning av elfordon
• industriflex (t.ex. elektrolys, värmepumpar)

AI hjälper till att matcha dessa resurser mot nätets begränsningar och marknadens signaler. Jag brukar beskriva det så här: flexibilitet är den nya ”strategiska reserven”.

3) Materialeffektivitet och cirkularitet – där riskminskningen blir konkret

Studien visar att fyrdubblad återvinning av kritiska mineraler kan sänka handelsriskerna i snitt med 17% – och med över 50% för USA.

Översatt till europeisk kontext: återvinning och livslängdsförlängning är inte ”nice to have”. Det är säkerhetspolitik i industriell form.

AI kan bidra genom att:

• optimera återvinningsprocesser (sortering, kvalitetsbedömning)
• spåra material (digitala produktpass, serienummer, tillståndsdata)
• förutsäga batteriers degradering och möjliggöra ”second life”

När du får ut fler cykler ur samma batteri – eller kan återvinna mer med hög kvalitet – minskar importbehovet direkt.

Så bygger organisationer en nettonollstrategi som också är säker

Svar först: Den mest robusta strategin kombinerar elektrifiering, diversifierade leverantörskedjor och AI-stödd styrning – samtidigt.

Det räcker inte att ”köpa förnybart” på papper. Energiledning behöver bli en integrerad del av affärsstrategin, särskilt för industri, logistik, fastigheter och kommuner.

En praktisk checklista (för ledning, energi- och hållbarhetsteam)

1. Kartlägg exponering

   • Vilka energibärare är ni beroende av i dag (el, gas, diesel, fjärrvärme)?
   • Var finns single points of failure (en leverantör, en site, en nätanslutning)?

2. Bygg en flexibilitetsportfölj

   • Identifiera laster som kan flyttas i tid (värme, kyla, laddning, processer).
   • Sätt mål i MW och MWh, inte bara i ”initiativ”.

3. Koppla AI till beslut som faktiskt tas

   • Prognoser ska styra inköp, drift och underhåll – annars blir de dashboards.
   • Skapa en driftprocess där AI-output leder till åtgärd (schema, bud, styrsignal).

4. Tänk material- och komponentrisk tidigt

   • Standardisera där det går (komponenter, plattformar, reservdelar).
   • Utvärdera återtillverkning och återvinning som försörjningsstrategi.

5. Diversifiera – men smart

   • Diversifiering har avtagande marginalnytta, men att vara beroende av en enda källa är ofta onödigt riskfyllt.

En mening som håller i styrelserummet: ”Nettonoll utan styrning blir sårbart; nettonoll med AI blir robust.”

Vanliga följdfrågor (och raka svar)

Är kritiska mineraler ett nytt energisäkerhetsproblem?

Ja, men problemet är mer hanterbart än fossilberoende eftersom det kan mötas med återvinning, lagerhållning, diversifiering och materialeffektiv design.

Hjälper det verkligen att hålla kvar fossilt ”för säkerhets skull”?

Forskningen pekar åt motsatt håll: att behålla fossilt i mixen tenderar att dra ned energisäkerheten, eftersom importflöden och marknadskoncentration fortsätter skapa risk.

Var passar AI bäst in först?

Börja där värdet är tydligt och datan finns: last- och prisprognoser, smart laddning, optimering av flexibilitet och förebyggande underhåll i nät och anläggningar.

Vad det här betyder för 2026: energi, industri och konkurrenskraft

Forskningen ger stöd för en ståndpunkt jag tycker fler borde ta: dekarbonisering är en säkerhetsstrategi, inte bara en klimatstrategi. För de flesta länder minskar handelsriskerna när fossil import ersätts av ett mer elektrifierat system.

För företag och offentliga aktörer är nästa steg att göra omställningen praktiskt genomförbar och driftsäker. Det är där AI inom energi och hållbarhet blir konkret: prognoser som styr, smarta elnät som kan hantera variation, och cirkulära materialflöden som minskar importberoende.

Om du planerar investeringar i elektrifiering, batterier, laddinfrastruktur eller flexibilitet under 2026: vilken del av din plan är ”styrsystemet”? Och vem äger den frågan i organisationen?