AI och sol i USA: därför satsar T1 på egen produktion

Att kunna bygga 5 gigawatt solpaneler per år i en enda fabrik är inte en symbolfråga. Det är en industrifaktum som påverkar elpriser, leveransrisker och hur snabbt elnät kan ställa om. I Texas, strax söder om Dallas, driver T1 Energy en halvmilslång anläggning där robotar fraktar material mellan linor som spottar ur sig tiotusentals moduler per dag.

Det intressanta är inte bara volymen. Det är tajmingen. Samma år som amerikansk energipolitik svänger och stödet till delar av den gröna industrin ifrågasätts, säger T1 i praktiken: vi kör ändå. För dig som jobbar med energi, hållbarhet eller industristrategi i Sverige är det här mer än en USA-nyhet. Det är en tydlig signal om vart marknaden rör sig: mer el, mer sol, mer inhemska leveranskedjor – och ett ökande behov av AI som får systemet att fungera i praktiken.

I den här delen av vår serie AI inom energi och hållbarhet använder jag T1:s Texas-satsning som en lins för att förstå tre saker: varför sol dominerar ny elproduktion, varför tillverkning plötsligt blivit geopolitik, och varför AI är den bortglömda pusselbiten som gör solkraften stabil, lönsam och skalbar.

Inhemsk solproduktion: inte patriotism, utan riskhantering

Kärnpunkt: Inhemsk solproduktion handlar i första hand om försörjningstrygghet och affärsrisk, inte om flaggviftning.

T1:s fabrik i Dallas bygger solpaneler i stor skala, med två 12-timmarsskift och en blandning av människor och automatisering. Enligt uppgifterna från besöket i oktober 2025 hade fabriken producerat över 20 000 moduler på en dag, och kapaciteten ligger på upp till 5 GW per år när allt går i full takt.

Det som driver den här typen av investeringar är ett ganska enkelt samband:

• Elektrifieringen (industri, transport, datacenter) pressar upp elbehovet.
• Sol är den snabbast utbyggbara kraftkällan i många regioner.
• När efterfrågan exploderar blir leveranssäkerhet och ledtider lika viktiga som panelpris.

De flesta företag underskattar hur dyrt osäkerhet är. En panel som är 5–10 % billigare hjälper inte om projektet blir försenat, om tullar ändras, eller om regelverk plötsligt gör komponenten “fel” ur ett incitamentsperspektiv.

FEOC-regler och “policy whiplash” – när ägarstruktur blir en teknisk parameter

I USA har det under 2025 kommit skärpta regler kring så kallade “foreign entities of concern” (FEOC), som påverkar vilka som får ta del av vissa skatteincitament kopplade till inhemskt tillverkad ren energiteknik. Poängen är inte detaljerna i amerikansk lagstiftning, utan effekten: ägarstruktur och leverantörskedja blir plötsligt lika avgörande som verkningsgrad.

T1:s bakgrund visar hur snabbt industrin anpassar sig. Fabriken byggdes av ett kinesiskt bolag (Trina Solar), men såldes och rebrandades så att bolaget hamnade under de trösklar som senare skulle bli kritiska. Det är ett typexempel på att energiomställning 2025 inte bara är teknik. Det är juridik, finans och geopolitik i samma Excel-ark.

Varför sol fortsätter vinna – även när politiken svajar

Kärnpunkt: Sol vinner för att den matchar två samtidiga behov: snabb kapacitetsökning och billig marginalel.

T1:s kommunikationschef pekar på en trend som även känns i Norden: vi är mitt i en period där elförbrukningen ökar strukturellt. Det räcker att titta på tre motorer:

1. Industrins elektrifiering (inklusive vätgasprojekt och processvärme)
2. Transportsektorn (laddinfrastruktur och elfordonsflottor)
3. Datacenter och AI-beräkningar (stora, jämna laster med hög kravbild)

Solens stora styrka är att den går att skala snabbt, med relativt förutsägbara byggtider. Men här kommer en sak många missar: ju mer sol som byggs, desto viktigare blir systemförmåga – alltså hur väl vi kan planera, styra och balansera.

Det är här AI kliver fram som något mer än “analys”. AI blir driftverktyg.

AI:s roll: från “mer sol” till “sol som fungerar i systemet”

När sol blir en dominerande källa i ny kapacitet uppstår tre praktiska problem som AI är bra på att lösa:

• Prognoser: bättre korttidsprognoser för solproduktion (moln, aerosoler, temperatur) minskar behovet av dyr reserv.
• Nätstyrning: smartare styrning av flexibilitet (batterier, industriell last, värmepumpar) gör att mer sol kan integreras utan att nätet kör fast.
• Marknadsoptimering: optimering av budstrategier, PPA-strukturer och batteri-samkörning kan öka intäkter och minska risk.

En tydlig tumregel: varje procentenhet bättre prognos och styrning minskar kostnaden för att “ta hand om” variabel produktion. I praktiken betyder det billigare el och färre timmar där man tvingas curtaila (strypa) produktionen.

Nästa flaskhals: solceller, wafers och material – inte panelmontering

Kärnpunkt: Panelmontering är “sista steget”; den verkliga strategiska kampen ligger i cellproduktion och uppströms material.

T1:s fabrik monterar moduler, men en stor del av värdekedjan ligger tidigare: kiselwafer → celler → modul. Att bygga cellfabriker kräver mer kapital, mer processkunskap och ofta längre uppstartstid.

T1 planerar därför en cellfabrik i Rockdale, Texas, med en investering runt 400 miljoner dollar, och med mål att nå 2,1 GW cellkapacitet till slutet av 2026 samt ytterligare 3,2 GW i nästa fas. Dessutom har bolaget gått in som minoritetsägare i Talon PV som bygger en större cellanläggning.

Det här är logiskt: om du vill ha “inhemsk sol” på riktigt räcker det inte att skruva ihop paneler. Du måste säkra cellerna.

AI i tillverkningen: kvalitet, utbyte och energianvändning

Det är lätt att prata om AI i elnät. Men den minst glamorösa – och ofta mest lönsamma – användningen är inne i fabriken.

I en högt automatiserad solpanelsproduktion finns tre områden där AI typiskt ger snabb effekt:

1. Maskinseende för kvalitetskontroll

   • Detektera mikrodefekter, sprickor och avvikelser i celler/moduler i realtid.
   • Minska kassation och reklamationer.

2. Prediktivt underhåll

   • Förutse när en kritisk maskin drar ur toleranser.
   • Planera stopp istället för akuta haverier.

3. Processoptimering och energistyrning

   • Förbättra utbyte (yield) genom att hitta kombinationer av temperatur, tryck och hastighet som ger stabil kvalitet.
   • Sänka energianvändning per producerad modul.

Min erfarenhet är att företag ofta jagar “AI-projekt” som syns externt, men missar de interna förbättringarna som faktiskt gör kalkylen möjlig när politiken svajar.

Vad betyder T1:s satsning för Europa och Sverige?

Kärnpunkt: USA visar att energiteknik snabbt blir industripolitik – och att AI blir konkurrensmedlet som gör produktionen och elnätet mer robust.

Sverige står med liknande frågor, bara med andra förutsättningar:

• Vi har redan en stor andel fossilfri el, men behöver mer effekt och mer energi när industrin ställer om.
• Vi har starka ambitioner för batterier, elektrifiering och gröna värdekedjor, men brottas med tillstånd, nätkapacitet och investeringstakt.
• Vi påverkas direkt av globala leveranskedjor för sol, vind, batterier och kraftelektronik.

Det mest praktiska vi kan ta med oss från T1 är inte “bygg en fabrik i Texas”. Det är att bygga strategi runt tre pelare:

1. Säkra leveranskedjan (kontrakt, alternativ, spårbarhet)
2. Optimera systemintegration (AI för prognos, flexibilitet och nätstyrning)
3. Gör investeringar robusta mot policy (scenarier, klausuler, diversifiering)

En enkel checklista: om du ansvarar för sol, inköp eller energioptimering

Om du vill omsätta detta i praktiken – oavsett om du är energichef, hållbarhetschef eller jobbar med industriell upphandling – här är en checklista som brukar skilja vinnare från “vi får se”-projekt:

1. Har ni en prognosmodell för solproduktion som går att mäta?

   • Mätfel i procent och förbättring över tid.

2. Finns flexibilitet att styra (batteri, last, avtal)?

   • Utan flexibilitet blir mer sol ett nätproblem istället för en tillgång.

3. Kan ni spåra kritiska komponenter i leveranskedjan?

   • Inte för PR, utan för risk och efterlevnad.

4. Har ni ett scenario för policyförändring?

   • Vad händer med kalkylen om stöd/tullar/krav ändras inom 12 månader?

5. Är AI kopplat till drift, inte bara rapportering?

   • Driftvärde slår dashboard-värde nästan varje gång.

Solens framtid är inte bara paneler – det är ett AI-styrt system

T1 Energy bygger solpaneler i Texas i ett läge där amerikansk politik skickar blandade signaler. Jag tolkar det som att branschen har passerat en tröskel: efterfrågan på el och behovet av ny kapacitet är så stort att sol fortsätter vara attraktivt, men bara för dem som kan hantera osäkerhet.

Och här blir kopplingen till vår serie AI inom energi och hållbarhet tydlig. När sol växer snabbt blir AI inte en bonus. AI blir det som gör att solkraft:

• kan integreras i elnät utan att stabiliteten offras,
• kan byggas och drivas mer kostnadseffektivt,
• kan planeras med bättre riskkontroll i en volatil policy- och handelsmiljö.

Nästa steg för många organisationer 2026 är därför inte att “skaffa mer förnybart”, utan att ställa en mer krävande fråga: Har vi datan, modellerna och arbetssätten som gör att mer sol faktiskt blir en konkurrensfördel?