AI och batterilager bakom el-korridoren Singapore

6 GW. Det är mängden lågkoldioxidel som Singapore nu siktar på att importera till 2035 – upp från 4 GW i tidigare mål. För en tät stadsstat med begränsad markyta är det en logisk strategi. För regionen är det ett stresstest av allt som måste fungera samtidigt: solparker, batterilager, undervattenskablar, marknadsregler, driftansvar och – avgörande – mjukvara som kan förutsäga och styra flöden.

Mot den bakgrunden är Vena Energys nya avtal med CATL intressant, inte bara som “ännu ett BESS-kontrakt”, utan som en tydlig signal om vart energisystemen är på väg. Upplägget: över 2 GWp sol på Indonesiens Riauöar, batterilager på upp till 4 GWh och export av el via sjökablar till Singapore. Målet är en “semi-firm” leverans – alltså inte konstant baskraft, men tillräckligt förutsägbar för att kunna planeras som en del av elsystemet.

Det här inlägget är en del av serien ”AI inom energi och hållbarhet”. Jag använder projektet som fallstudie för en större poäng: batterilager bygger kapacitet, men AI bygger tillförlitlighet.

Varför en gränsöverskridande sol- och batterikorridor fungerar

En “förnybar energikorridor” mellan länder fungerar när tre saker sitter:

1. Energi finns när den behövs (inte bara när solen skiner).
2. Nät och kablar klarar planerade flöden utan att skapa instabilitet.
3. Marknads- och driftsmodeller gör leveransen bankbar – så att projektet kan finansieras.

Vena Energy beskriver sin satsning som att leverera över 2,6 TWh per år i styrbar, ren elproduktion med en semi-fast profil. Det är kärnan: en exportprodukt som liknar “planerbar el”, trots att den kommer från sol.

Sol + BESS: från variabel produktion till planerad leverans

Solkraft är billig och snabb att bygga, men den är också brutal i sin variabilitet: mitt på dagen överskott, på kvällen underskott. Med 4 GWh batterilager kan man i praktiken flytta en stor del av dagsproduktionen till kvällstoppar och tidiga morgontimmar.

Det är också därför 4 GWh återkommer i flera av de här projekten. Det är en storleksordning som börjar göra skillnad på systemnivå, särskilt i kombination med ~2 GWp sol.

Undervattenskablar kräver “beteende” – inte bara kapacitet

En vanlig missuppfattning är att gränsöverskridande överföring mest handlar om kabelns maxeffekt. I verkligheten är profilen minst lika viktig: hur snabbt flödet varierar, hur ofta man avviker från plan, och hur man hanterar rampning.

Här blir batterier och styrning en teknisk försäkring. Batteriet kan:

• dämpa snabba variationer i solinstrålning,
• hålla exporten stabil när moln drar in,
• leverera “rampning” upp eller ned enligt schema.

CATL, lokal produktion och varför leveranskedjan blivit strategi

CATL ska enligt uppgifterna leverera upp till 4 GWh av sin EnerX-lösning till Vena Energys indonesiska dotterbolag. EnerX beskrivs som containeriserade system med 530 Ah-celler och upp till 5,6 MWh per 20-fotscontainer.

Det tekniska är viktigt, men den verkligt strategiska detaljen är en annan: Vena Energy anger att utrustningen ska tillverkas i CATL:s nya industrikomplex i West Java, en investering på omkring 6 miljarder USD med initial kapacitet på 6,9 GWh per år.

Varför “made in regionen” spelar roll 2025

De senaste åren har energiprojekt lärt sig en dyr läxa: risk sitter inte bara i ränta och elpris, utan i leveranstider, tullar, geopolitik och standardisering.

Lokal/regional produktion kan ge:

• kortare ledtider och mindre transportberoende,
• enklare service- och reservdelslogistik,
• bättre möjligheter till lokalt värdeskapande (jobb, utbildning, underleverantörer).

För ett exportprojekt kan det dessutom bli politiskt enklare att motivera: “det här bygger industri och kompetens här, inte bara exporterar rå el”.

Där AI blir helt nödvändigt: att göra “semi-firm” till verklighet

Batterier gör att du kan flytta energi i tid. AI och avancerad optimering gör att du kan lova en leveransprofil och faktiskt hålla den, dag efter dag.

När Vena Energy pratar om semi-fast förnybar leverans är det i praktiken en styrningsfråga:

• Hur mycket kan vi exportera 18:00–23:00 med hög sannolikhet?
• Hur mycket buffert behöver vi hålla för molnighet imorgon?
• När är det smartare att spara batteri för att stötta nätstabilitet än att maximera export?

Prognoser: från väder till el i kabeln

För den här typen av projekt är prognoskedjan lång:

1. väderprognos (moln, temperatur, vind),
2. solprognos (PV-output per site),
3. batteriets tillstånd (SoC, degradering, temperatur),
4. nätbegränsningar och förluster i överföring,
5. efterfrågan och pris i mottagarlandet.

AI används inte magiskt “överallt”, men den är ofta bättre än manuella modeller på att kombinera många svaga signaler till en bra helhetsprognos. Särskilt när data kommer från flera anläggningar, sensorer och satellitkällor.

Optimering i realtid: mindre avvikelse, mer intäkt

Om du importerar el till ett land som Singapore under ett licens- och regelverk (via Energy Market Authority) kommer avvikelser från schema att bli dyra – antingen ekonomiskt eller i form av driftrestriktioner.

AI-baserad styrning kan användas för att:

• minimera obalanser (plan vs. verklig leverans),
• styra laddning/urladdning så att batteriet inte “tar slut” vid fel tid,
• förlänga batteriets livslängd via temperatur- och C-rate-kontroll,
• prioritera export när marginalnyttan är hög och säkra reserv när risk är hög.

Min erfarenhet är att många företag underskattar sista punkten: riskstyrning. Det är där affären ofta avgörs.

Batteridegradering: AI som ekonomiskt skydd

Ett 4 GWh-batteri är inte bara en teknisk resurs, det är en stor balanspost. Degradering (kapacitetsförlust och ökande internresistans) påverkar både leveransförmåga och lönsamhet.

AI-modeller kan uppskatta degradering baserat på verklig drift och föreslå strategier:

• undvika onödigt djupa cykler när priset inte motiverar det,
• “shape:a” urladdningen för att minska termisk stress,
• planera underhåll och cellbyten innan fel uppstår.

Resultatet blir ofta inte maximal MWh ut, utan maximal värde ut per cykel.

Singapore som nav: varför regionens elnät håller på att bli ett system

Singapore är intressant som mottagarmarknad eftersom landet:

• har hög efterfrågetäthet,
• har begränsad plats för storskalig förnybar produktion,
• driver ett tydligt importmål (6 GW till 2035).

Det skapar ett “drag” i regionen. I samma licensrunda som Vena/Shell nämns flera aktörer och projekt som tillsammans utgör ett ekosystem av importkorridorer.

Licenser och kapacitet: siffrorna som sätter tempot

I Singapore har Energy Market Authority gett villkorade licenser och villkorade godkännanden för gränsöverskridande importprojekt. Bland de villkorade licenserna finns totalt 2 GW, och bland villkorade godkännanden 1,4 GW. Vena Energy och Shell ingår i gruppen som fått villkorat godkännande för 0,4 GW importkapacitet.

Det låter byråkratiskt, men för marknaden är det ett tydligt tecken: regleraren bygger en pipeline, steg för steg.

En ASEAN-nätverkslogik: flera källor, flera kablar, mer robusthet

När importen växer från enstaka projekt till flera parallella korridorer händer något positivt: systemet blir robustare. Om en källa har lägre produktion en dag kan andra delvis täcka upp.

Men det höjer också kraven på koordinering. Fler flöden kräver:

• bättre prognoser och gemensamma dataformat,
• tydliga regler för balansansvar,
• standarder för hur BESS och kraftsystemtjänster prissätts.

Det är här smarta elnät på riktigt blir en mjukvarufråga.

Så kan svenska energiaktörer använda lärdomarna (praktiskt)

Du behöver inte bygga sjökablar mellan länder för att dra nytta av samma tänk. Flera svenska case ligger nära i struktur: elområden med flaskhalsar, växande sol i distributionen, industrins effektbehov och behovet av stödtjänster.

Checklista: vad som krävs för att få “planerbarhet” ur sol + BESS

Om du sitter med en portfölj av sol, batteri eller flexibilitet är det här en bra start:

1. Mätning i rätt upplösning: minst 1–5 minuters data för produktion, last och batteri.
2. Prognosstack: väder → produktion → leverans, med kalibrering per anläggning.
3. Optimeringsmotor: som hanterar både intäkter och tekniska begränsningar (SoC, temperatur, cykler).
4. Avvikelsehantering: regler, larm och automatiska åtgärder när verkligheten drar iväg.
5. Ekonomisk modell: tydlig prissättning av risk (obalans), degradering och tillgänglighet.

Tre användningsfall för AI i energilager som ger snabb effekt

• Last- och prisprognoser för bättre handel och mindre obalans.
• Prediktivt underhåll för att minska oplanerade stopp.
• Stödtjänstoptimering där batteriet växlar mellan energi-arbitrage och frekvenstjänster.

Det är sällan en enda stor AI-satsning. Det är många små förbättringar som tillsammans gör leveransen mer “bankbar”.

Nästa steg: från batterikontrakt till fungerande korridor

Avtalet mellan Vena Energy och CATL är ett konkret bevis på att BESS skalar snabbt i Sydostasien – och att importkorridorer inte längre är powerpointprojekt. Men nästa fas är den som avgör ryktet för hela idén: att faktiskt leverera med låg avvikelse, hög tillgänglighet och rimliga driftkostnader.

För mig är det uppenbart att den fasen vinns med två saker: robust kraftteknik och bra mjukvara. Batterierna flyttar energin. AI flyttar förtroendet.

Om du arbetar med energilager, flexibilitet eller smarta elnät och vill göra förnybar produktion mer planerbar: vilka data saknar du idag för att kunna lova en leveransprofil – och vad skulle hända om du kunde?